Påsk

Jag gillar påsken inte för att det är en religiös högtid utan för man får äta godis i mängder och vara ledig. Så himla värt när man i vanliga fall jobbar måndag till fredag så är man nu ledig en måndag och en fredag så skönt. Att spendera påsken i mitt sommarhus är en fin tradition därför tror jag gillar påsken så mycket att det är kravlöst. Man bara är borta ett tag på min bästa plats äter godmat promenerar chillar och bara är. Inga klappar krav på utgångar och bakande av diverse julgrejs. Utan man bara är i naturen och allt är tyst och ingen stress man läser sista boken i triologin 1Q84(!!!) och skriver projekt planer. Galet soft så glad påsk !!

inspirerande helg

Den här helgen har bara fortsatt med massa fantastiska kulturella upplevelser precis vad man behöver när mars känns som lång utdragen förkylning. I går var jag Nelly och Mathias på danshögskolan och kollade in dansar linjens redovisning av sina solon. Fick uppleva något utöver det vanliga och kände mig inspirerad till tusen när jag själv promenerade till bussen. Jag som i början av veckan sa att jag inte riktigt förstod preformance konst och aldrig hade sätt något bra kan nu säga att jag har sätt skit bra jävla skit. Sällan jag faktiskt får en sådan känsla i kroppen av konst att det blir på riktigt att det skakar mig i grunden och berör mig på djupet. Oftast ser jag på saker och tvingar mig själv till att gräva i dem och bygga en uppfattning av det jag ser. Men igår var det som en våg av känslor, tankar och ideer bara sköljde över mig. Älskar konst när det skakar en världsbild och man faktiskt förstår vad man själv står. Sjukt flumigt men så är det. Sedan var vi på kvälls konsert på medis vilket rundade av en fin lördag. I dag har jag bland annat experimenterat med denna döda växt och ätit söndags godis. Bättre helg på länge helt klart.

Vernissage

Så hade man vernissage på kulturhuset känns ganska konstigt att hela arbete med utställningen är klart. Har varit så roligt att träffa de två andra tjejerna som har ställt ut och jobbat tillsammans med dem. Trots våra olika ingångar och riktningar blev den det ett konkret och super bra resultat. Det kom så mycket folk faktiskt vilket man tror det aldrig kommer göra och hela kvällen bara sprang iväg. Min film kunde jag själv betrakta på vägen från kulturhuset i fredagsnatten vilket gjorde mig oerhört stolt.

Efter allt var slut hade jag en post vernissage fest hemma och när alla sen drog ut var jag liksom nöjd igen öl på vilket ölhak i världen skulle kunna göra denna kväll bättre. Så somnade oerhört stolt i min ensamhet och vaknade med ett leende på läpparna. Helgen har bara börjat!

Fotografi är jag

När jag var i San Francissco satt jag, mamma och jenny min brors flickvän och pratade om de textil kurserna på hennes utbytes år. Min mamma och jag hade bråkat om något så jag satt där tyst och stirrade ut medans regnet forsade ner utanför och var allmänt rätt lack på läget. Framför allt för jag var rätt kall då det hade varit en väldigt kall dag i SF och ja vi hade ju turistat som man gör och inte riktigt varit beredda på väder omslaget.

Att säga att mina föräldrar aldrig har stöttat min beslut att bli fotograf är att vara väldigt hård. Det är snarare så att kultur och konst inte har någon central punkt i deras vardag. De gillar Lars Lerin vilket typ hela Sverige gör men annars talar vi om en ganska ringa konsterfarenheter i mina ögon. Så att jag skulle bli så intresserad och vilja utbilda mig inom detta område var för dem en rätt stor chock. Detta har i sin tur lett till att vi väldigt sällan pratade om det överhuvudtaget, de har respekterat mitt intresse men aldrig erkänt mig som någon som skulle vilja göra "sånt". Jag sökte till Gotland och de var fullt medvetna om det och tyckte det skulle vara roligt att jag bodde där inte att jag faktiskt skulle plugga foto. Så kom jag in flyttade dit applicerade mina drömmar till verklighet och kämpade på. Vi pratade fortfarande väldigt sällan om exakt vad jag gjorde för något inom den fotografiska sfären.

Min pappa började så småning om bli mer och mer intresserad och att diskuterar teknik och kameror blev något vi i dag kan snacka om i alla lägen. Vi bondade över vilken kamera jag skulle köpa och optik som skulle passa till den. När vi sedan åkte till Kalifornien var det han och jag som dröjde oss kvar fotade och strosade. Min pappa pratar sällan om känslor vilket har lett till att när han väl gör det har det sårat mig mycket. Fotografin har blivit en länk mellan oss och en troget samtals ämne när allt annat är svårt. Det har blivit det som har fört oss samman för att aldrig någonsin släppa taget igen.

När vi satt där vid bordet och drack öl sa min mamma en mening jag aldrig tro jag kommer glömma. Jag tycker det är häftigt men människor som brinner för något och vet att det vill spenderar all sin tid men det som med dig och fotografin Moa. Kanske finns det hopp för oss, att vända blad bli ett vi inte ett du och jag på riktigt.

Så fyttade jag till Stockholm jobbade drev mig framåt i en ganska så bissar tillvaro där allt handlade om pengar inte om intresse. Det har varit tungt men ack så viktigt för mitt fotografiska intresse. Det har legat på lur vänta i skuggan av tuffa arbetsveckor för att blomma ut genom fotografiska kurser ( den jag läser nu är det bästa någonsin) och göra mig hel igen. Det är dags att väcka mitt fotografiska seende börja skapa igen på riktigt inte för att jag måste utan för jag vill det på riktigt. Jag tror 2013 kommer bli ett magiskt år då allt är ovisst men ändå självklart jag vet vad jag vill, mina föräldrar vet vad jag vill och stöttar mig i den månen dem kan. Snart är min första utställning för i år och jag håller även på att jobba mot att släppa ett egen fotografisk bok tillsammans med två vänner. Fotografi är jag och det kommer alltid förbli det oavsett vad jag hamnar eller vem jag träffar på vägen dit. <3

Tar nya tag

Jag är en ganska dramatisk människa men lika fort som jag går i tusen bitar sätter min överlevnads inställning in. Kanske en av mina bästa egenskaper om jag får säga det själv att alltid sträva efter att fixa i hop mitt liv. Känner mig inspirerad att göra nya grejer och finna en alternativ väg till min drömskola eller bara skjuta upp allt och göra massa andra saker jag vill göra medans. Resa ännu mer och hålla på med foto och film ännu mer. Det första steget i denna rehab för min själv är en samlingsutställning jag ska delta in. Oerhört pepp på det då min film kommer visas på storbilds skärm som kommer kunna ses över hela Sergelstorg i Stockholm. Helt sjuk att alla människor som passerar där kommer kunna se mitt video verk. Kulturhusets unga avdelning LAVA är det som styr allt. Så det är vad som väntar närmast i mitt liv tror nästa vecka kommer bli en super bra vecka !

När tiden är rätt ska jag plocka upp dig och ta dig långt här ifrån

I bland blir inget som man tänkt sig. Ganska ofta lever man i en fantasi värld där man föreställer sig hur allt kommer att vara eller bli man bygger upp en parallell verklighet som man låter sig svepas in i känna sig lycklig med. Sen slår verkligheten till som ett iskallt regn i september. Man sitter helt plötsligt på bussen på väg till jobbet och trycker tillbaka tårarna och undra varför allt alltid måste bli så fel. Kommer man alltid ha samma känsla i magen kommer man alltid känna sig misslyckad och sämst. Kommer man aldrig få leva ut sina drömmar. Man går i ett vakuum i 2 dagar trycker bort allt som är dåligt sväljer hårt promenerar i vår solen. Försöker bli hel skär sig i fingret oberört har hemmafest går ut, dricker öl, dansar skriker på folk i toakön. Försöker skaka av sig känsla av man inte hör hemma någonstans får kärlek i mängder av vänner tar åter kontroll över tillvaron. Återvänder till att vara i verkligheten för att svära att man aldrig ska drömma sig bort tappa kontrollen i drömmen bli avtrubbad. Ska spendera resten av veckan med min bästa vän och inte ha ångest och vara fri och hitta nya vägar.