Det har varit en märklig höst en sådan fantastisk euforisk och galen höst med massa nya möten, nätter då jag inte sovit alls nätter då jag aldrig har velat vakna mer. Det har varit sår på händer ömma hjärtan och splittrade tankar. Jag ser dig jag ser dig verkligen men vem är det jag ser. Livet har introducerat begravningarnas höst för så kommer jag minnas den. Då allt självklart rasat och allt har formats för att formas om. Jag är starkare men varför måste jag lida för att nå dit. Förstörda vänskaper och förföriska vänskaper. Kärleken till livet till allt det goda och verklighetschock till tusen. Vad är det för fel på människor på mig? Varför är 70% av Rysslands befolkning anti homosexuella? och varför lever vi efter ordspråket syns det inte finns det inte? Så jävla politiskt och så jävla bra folk. Your never die your never die your never die. I bland måste jag bara gå in i ett rum som är helt tomt för att palla allt runt om mig. Det här golvet jag ska vara sist här. Dansa och bli lyckligare för man faktiskt blir det. Volontär jobba och samla in pengar för att verkligheten är så skev och 6 timmar inte är nått. Slita och fotograferar för det är det bästa på jorden. Följa ens passion och skita i allt annat för en stund. Mitt rum i ditt hjärta. Självbilds chock och chock överlag. I dina skor skulle jag lätt kapitulera. Skogen. Det är för varmt och för kallt och för grått. Inspiration.. Nergångar till botten och toppar över molnen samtidigt som stressen dödar allt och kväver en av pepp och nervositet. Jag dansar men känner inget alls. Skräck blandad förtjusning i varje ögonblick. Kärlek så himla mycket kärlek från alla möjliga håll. Tack!
Den 19 december 2013 känslor och tankar på tåget bort men samtidigt hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar